När ska det vara sin och när ska det vara hennes? När ska det vara sina och när ska det vara deras?

Reflexiva pronomen som sin, sitt och sina (reflexiva possessiva pronomen) används för att koppla något till ett subjekt i tredje person i en sats:

Författaren kommenterade sin studie.

Författaren diskuterade sitt resultat.

Författaren redovisade sina källor.

Valet mellan sin och sitt styrs av genus: sin för en-ord som en studie och sitt för ett-ord som ett resultat. För substantiv i plural används sina som i sina källor.

Kopplingen till subjektet gäller även inom en bisats:

Författaren frågade om informanten ville berätta om sina upplevelser.

Ibland är subjektet i satsen inte utskrivet utan underförstått:

Författaren bad studenten att berätta om sina upplevelser.

= Författaren bad studenten att [underförstått: studenten skulle] berätta om sina upplevelser.

Personliga pronomen som hennes, hans, dess och deras (personliga pronomen i genitiv) används för att koppla något till någon som inte är satsens subjekt:

Författaren kommenterade hans studie.
(Någon annans studie.)

Författaren diskuterade hennes resultat.
(Någon annans resultat.)

Författaren redovisade deras källor.
(Andras källor.)

Ibland går det att undvika att använda sin/sitt/sina genom att skriva om meningarna:

Hon presenterade sitt resultat. → Hon presenterade resultatet.

För att koppla något till ett subjekt i första och andra person i en sats används reflexiva possessiva pronomen som min, mitt, din, ditt, vår, vårt, er, ert:

Jag presenterade min studie.

Jag presenterade mitt resultat.

Du presenterade din studie.

Du presenterade ditt resultat.

Vi presenterade vår studie.

Vi presenterade vårt resultat.

Ni presenterade er studie.

Ni presenterade ert resultat.

Gå till quiz som reflexiva och personliga pronomen